Susatya (Ellen)

Latest Followers:

Ylva Trollstierna

HUR LÄNGE BEHÖVER DU FÖRBEREDA DIG?

user image 2020-05-18
Av: Susatya (Ellen)
Postad i:
HUR LÄNGE BEHÖVER DU FÖRBEREDA DIG?

HUR LÄNGE BEHÖVER DU FÖRBEREDA DIG?

På sidan 158 i Fake it til you make it står det:

" En sak som livet har lärt mig är att jag aldrig kommer att kunna förbereda mig nog, jag kan leva med en massa idéer, föreställningar och eventuellt kommer jag lindrigt undan, men med ganska stor sannolikhet, har jag upptäckt att medan jag förbereder mig så passerar livet förbi".

Senaste nymåne hade jag tagit beslutet att avsluta min karriär som vårdbiträde. 

När jag började med det 2011 skulle bli något tillfälligt jag gjorde i väntan på något annat, något nytt... det var 9 år sedan! Något som de som känner mig väl har hört mig säga i snitt 1 gång i veckan och ännu oftare sista halvåret ... 

Nu var beslutet taget. Sista maj skulle bli min sista dag... jag passade då på att så en hel del nya frön... och bad samtidigt att få kraften att inte svika mig själv och stå kvar i min intention...

Jag känner mig... har fått kalla fötter förut.

Jag tänkte att jag hade tid på mig att vänja mig vid tanken och god tid på mig att öppna för det nya som komma skulle...

Ungefär som när du ska städa hemma inför fin besök, typ... du bestämmer dig för att passa på att totalrenovera hela rummet där finbesöket ska "bo" , när du har sagt det i flera års tid...så där står du med de gamla tapeterna borta, golvbrädorna upprivna medan en rad nya tapetrullar och de nya golvbrädorna ligger på rad...

Du är mycket nöjd och tillfreds med ditt beslut och börjar med liv och lust och sätta dit tapetrulle efter tapetrulle...

Det blir riktigt bra konstaterar du förnöjt när du börjar ana slutresultatet... att du inte gjorde det tidigare va!

Tänk dig nu att när halva rummet är klart kommer in din granne för att skåda underverket  som nu tycker att det var de fulaste tapeter på denna halvklotet... samma kväll kommer en annan grannen som säger att mönsterpassningen stämde inte riktigt och visar dig vart det diffar på 2 millimeter ... dagen efter kommer din kompis med bullar för att muntra upp dig och plötsligt minns hur det gick när hon renoverade sist och berättar med allvarsam röst att det blev ett helvete när limmet visade sig vara bara shit och tapeterna började lossna och blev förstörda... de fick bråka med affären de köpte limmet men fick ingen ersättning för de hade inget kvittot,  och försäkringsbolaget täckte inte för sånt och nu var allt förstört... 

Klart du blir lite nedstämd men du är fast besluten i ditt så du väljer att strunta i alla dessa människor  som har en massa åsikter som inte har med dig o göra... och fortsätter gladeligen...

Tänk dig nu att när du är nästan klar med tapeterna och konstaterar att du är riktigt duktig och stolt över ditt arbete med tanke på att du aldrig gjort mönsterpassning förr så ringer telefonen och ditt finbesök meddelar att det kommer redan om 1 dag istället för 1 vecka... 3 rullar kvar, hela golvet, slipdamm enda in på toasitsen, och inte städat nånstans eftersom du valde att satsa på renoveringen först och ta städningen sist...

Ja, ungefär så blev det när jag tog beslutet att sluta på bemanningen, sista maj.

Många var de röster i mitt huvud som hade många åsikter om många saker...

Men jag var fast besluten i mitt så jag la mer fokus på mina framtida projekt än rösterna...

Tills torsdag kväll...

Fullmåne (avslut), bastu och jag som passar på att förbereda mig ännu mer, tänker stolt på hur bra broschyren blev, drömmer mig bort en stund när verksamheten är i full blom och känner det där pirret som barn på julafton... känner mig någorlunda lugn och trygg med vetskapen att jag hinner nog få ihop det jag behöver även denna månad,  bara jag jobbar några pass till sista veckan.

Så plötsligt från ingenstans när jag ligger där, naken och med svetten som rinner hör jag samma röst som sa att du är klar med vården,  säga NU, inte 31 maj. NU! Du är klar nu. Varsågod och ler förnöjt med hela ansiktet. 

Synkroniseringen i händelserna de senaste veckorna talar om att denna "röst" till skillnad från alla andra är att lita på och när jag kommer ut på baksidan fredag morgon och hittar en död huggorm utan huvudet så bara vet jag,

Tackar universum, skriver under mitt själsliga kontrakt och ännu en gång fullt i tårar deklarerar jag att jag är skitskraj men visst... jag förstår att det inte längre finns någon återvändo och gör klart att jag ändå tänker jobba sommarperioden som redan var bestämt, punkt slut därför att min arbetsmoral tillåter inget annat och känns som vi nöjer oss med den överenskommelse.

Ormen är död. Den kan inte längre skada mig.

Kan inte längre förgifta mig.

Det enda den står för är transformation.

Och jag är inte rösterna i mitt huvud. Jag är så mycket mer än så och världen bara väntar på mig. 

JAG ÄR REDO... Eller nej förresten det kanske jag inte är men jag tänker inte vänta tills jag blir det...

Finbesöket får helt enkelt stå ut med röran när den kommer...

ÄR DU REDO? HUR LÄNGE BEHÖVER DU FÖRBEREDA DIG?

Med kärlek från en utan manual ❤🙏❤

Dislike 0

Tags