Marie Eriksson

Latest Followers:

Elisabet Månsson Annika Kucharski Ylva Trollstierna

Recently Rated:

Kategori: Blandat

Bara släppa taget


Av Marie Eriksson, 2019-10-28
Bara släppa taget

Då jag verkligen lever i mitt årskort som är Döden så har det hänt mycket på kort tid. 

Vi bestämde oss nyligen för att sälja vårat underbara lilla hus på landet.
Vi hade ingen stans att ta vägen när vi kontaktade mäklaren, utan vi kände att vi kör på så hoppas vi på att allt blir bra i slutändan. Vi bara släppte kontrollen och lät allt ske och bli som det var meningen att bli. 

Kollade i mina Tarotkort och det var bara att köra på, allt skulle fixa sig och det skulle gå fort. 
Även min vän Ylva sa samma sak när hon la kort på mig. "Jag ser er i en häftig takvåning med stora fönster" sa hon oxå... 

Vi kollade efter en bostadsrätt eller ett mindre hus mer centralt. Vi var dock inne på att vi ville köpa hus till slut. 
Men inget dök upp. Samtidigt på andra visningen av vårat hus träffade vi en underbar liten familj som föll för vårat hus och vi kände att de var helt rätt för att ta över och älska huset så som vi gjort. 

Vi hade bara fortfarande ingen stans att ta vägen... Men fick då möjligheten att ta över köparnas hyreslägenhet. Var inga problem med hyresvärden trots att dessa lägenheter är lite svåra att få då området är lungt och fint trots att det ligger så centralt. 

Så nu bara två månader efter vi kontaktade mäklaren bor vi i en mysig trea högst upp med stora härliga fönster. Vi trivs verkligen så vi får se om vi fortsätter leta hus eller blir kvar här. Det får framtiden utvisa. 

Kan bli riktigt bra när man vågar släppa kontrollen och ha tron på att allt ordnar sig till slut på bästa sätt. 💜

Blessed Be
/Marie

Postad i: Blandat | 0 kommentarer

Naturbarn


Av Marie Eriksson, 2019-08-04
Naturbarn

Att ha ett barn som är högsensitivt och medialt är en gåva. Var själv ett och som tur var det inget konstigt att se och höra saker i min familj. Kommer från en släkt där flera generationer tillbaka både såg och kände saker. 

Då det var naturligt för mig förstod jag att vissa saker inte var "normala" först i vuxen ålder. En sak var det att jag och min syster brukade gå upp i skogen en bit ovanför vårat hus och leka vid en övergiven gammal gård när vi var små. 

Först efter jag var vuxen och det vid ett tillfälle kom på tal fick jag veta att dessa hus flyttades eller revs långt innan jag föddes... Ändå har jag och min syster samma minnen... 

Har själv gett min dotter en uppväxt där det inte bortförklaras eller förlöjligas att ha förmågan att se och känna sånt som vissa andra inte kan. Hon har ett speciellt band till djur då de dras till henne, även de som vanligtvis inte går fram till främmande människor. Redan som femåring initierade jag henne i Reiki så hon fick lära sig att hantera energier. 

Hon upplever saker och senast vid ett besök i en gammal gruva upplevde hon en hel del där nere i tunnlarna. För henne är det normalt och hon vet att hon kan komma till mig med frågor och funderingar. Ibland upplever hon mer än mig och jag brukar ta med henne vid husreningar då hon är riktigt duktig. 

De flesta barn är öppna sen födseln, men allteftersom de växer upp och får höra att det de ser har med livlig fantasi att göra så sluter de sig, och till slut så ser de inget.

Nu är det inget fel i att inte vara mottaglig, alla får vara precis som de är bara man behandlar varandra med respekt.

Så när ett barn målar en blå hund, så kanske barnet ser att den faktiskt är blå, om man kollar på hundens aura.. 💙

Blessed Be

/Marie 

Postad i: Blandat | 0 kommentarer

Aldrig ensam


Av Marie Eriksson, 2019-08-01
Aldrig ensam

Läste för ett tag sen min vän Ylvas blogg om guider och började tänka på mitt första möte med min guide och våra upplevelser tillsammans. Den är kanske inte som de flesta föreställer sig att det ska vara men varför vara som alla andra? ☺️

Det började för många år sedan då jag var i 20 års åldern och ville få kontakt med min guide. 

Jag började meditera och önskade kontakt. Jag mediterade och mediterade, inget hände... Tills en natt... Jag låg och sov och vaknade av att jag kände att någon tittade på mig... Jag öppnade ögonen och där på sängkanten satt en man och tittade på mig med huvudet lite på sned, lite väntande på en reaktion från mig... Han var lite grå och genomskinlig så jag förstod rätt snabbt vem det var. 

Hur reagerade jag då? Jo jag blev skiträdd rent ut sagt. Jag drog täcket över huvudet och bad att han skulle försvinna då det blev för mycket just då. Han försvann och jag sa att vi får ta det lite lungt med att han visar sig helt på det där sättet. 

Vid ett senare tillfälle då jag satt med mina Tarot kort bad jag honom visa att han fortfarande var med mig, men på ett annat sätt. Då började det sväva rosa/turkosa små energiklot ovanför mig i taket. Det var en mäktig upplevelse. 

Jag kände mer och mer att han fanns med mig och han hjälpte mig när jag behövde guidning. Även vardagliga saker hjälpte han mig med ibland, som den gången jag tappat en pytteliten guldkula från ett hänge. Jag kröp på golvet i köket och letade i flera minuter och tills slut sa jag att jag verkligen behövde hjälp. Då kommer kulan rullandes till mig där jag står på alla fyra... 

Men det roligaste han gjort var ändå när jag var till Ylva och skulle gå min första Reiki kurs. Jag och de andra eleverna var på övervåningen och tränade medans Ylva lagade mat. När jag sen kom ner sa hon att jag hade en lustig guide som varit och påpekat för henne att jag inte kunde äta lök för magen, så hon fick göra en egen kastrull med mat utan lök i åt mig. Det stämde ju så det var rätt lustigt. Hon berättade då mer om honom och jag fick även hans namn. 

Jag känner mig trygg med vetskapen om att jag har honom och han finns där och guidar mig när jag behöver det. 

Det är skönt att veta att man inte är ensam. 

Blessed Be

/Marie 

Postad i: Blandat | 0 kommentarer