Aldrig ensam Thursday August 1 2019, 12:26 PM
Marie Eriksson
Profiler
Aldrig ensam

Läste för ett tag sen min vän Ylvas blogg om guider och började tänka på mitt första möte med min guide och våra upplevelser tillsammans. Den är kanske inte som de flesta föreställer sig att det ska vara men varför vara som alla andra? ☺️

Det började för många år sedan då jag var i 20 års åldern och ville få kontakt med min guide. 

Jag började meditera och önskade kontakt. Jag mediterade och mediterade, inget hände... Tills en natt... Jag låg och sov och vaknade av att jag kände att någon tittade på mig... Jag öppnade ögonen och där på sängkanten satt en man och tittade på mig med huvudet lite på sned, lite väntande på en reaktion från mig... Han var lite grå och genomskinlig så jag förstod rätt snabbt vem det var. 

Hur reagerade jag då? Jo jag blev skiträdd rent ut sagt. Jag drog täcket över huvudet och bad att han skulle försvinna då det blev för mycket just då. Han försvann och jag sa att vi får ta det lite lungt med att han visar sig helt på det där sättet. 

Vid ett senare tillfälle då jag satt med mina Tarot kort bad jag honom visa att han fortfarande var med mig, men på ett annat sätt. Då började det sväva rosa/turkosa små energiklot ovanför mig i taket. Det var en mäktig upplevelse. 

Jag kände mer och mer att han fanns med mig och han hjälpte mig när jag behövde guidning. Även vardagliga saker hjälpte han mig med ibland, som den gången jag tappat en pytteliten guldkula från ett hänge. Jag kröp på golvet i köket och letade i flera minuter och tills slut sa jag att jag verkligen behövde hjälp. Då kommer kulan rullandes till mig där jag står på alla fyra... 

Men det roligaste han gjort var ändå när jag var till Ylva och skulle gå min första Reiki kurs. Jag och de andra eleverna var på övervåningen och tränade medans Ylva lagade mat. När jag sen kom ner sa hon att jag hade en lustig guide som varit och påpekat för henne att jag inte kunde äta lök för magen, så hon fick göra en egen kastrull med mat utan lök i åt mig. Det stämde ju så det var rätt lustigt. Hon berättade då mer om honom och jag fick även hans namn. 

Jag känner mig trygg med vetskapen om att jag har honom och han finns där och guidar mig när jag behöver det. 

Det är skönt att veta att man inte är ensam. 

Blessed Be

/Marie 


You may also like