Växande uppåner Sunday June 23 2019, 9:10 AM
Växande uppåner

"Kejsarinnan visar på en ansvarsroll i en stor gemenskap eller att man deltar i en stor grupp människor inom samma bransch eller intressen. Det visar på växande, tillgångar och stabilitet. Här har man ansvar för det som redan finns och för allt nytt som kommer till i det som redan finns. Man behöver inte arbeta för tillgångar och fördelar, de kommer till en då man sedan tidigare visat vad man har och kan åstadkomma"

Detta med gemenskap kan vara intressant att fundera över hur man känner. Känner man att man är med i gruppen eller känner man sig utanför på ett eller annat sätt? Varför känner man så eller så?
Det finns nog inte bara ett sätt att känna på heller utan flera olika och alla är lika rätt eller lika fel.

När jag var ung kände jag mig utanför ibland därhemma bland övriga ungdomar, då tyckte jag det var jobbigt, men med åren så har det släppt och det som var då bryr jag mig inte alls om på samma sätt nu, jag kan bara reflektera över det ibland. I grunden tror jag att det handlade om det andliga som redan då fanns med mig men som jag inte inte fattade då. Det var inte så att jag blev retad för något eller så, utan det fanns en känsla... Vi var en grupp ungdomar från/med olika förutsättningar där jag kände att jag kanske inte riktigt passade in, fick höra en del kommentarer i andra hand. Dessa personer är hur trevliga som helst idag när vi ses nån gång.

I vuxna år kommer jag ihåg en händelse när vi satt och fikade runt ett bord, o jag kände helt plötsligt att jag liksom satt utanför, i en egen bubbla, det har jag inte riktigt kunna förklara för mig själv än.

Så jag känner att jag växt från osäkerhet till säkerhet. Dvs jag är mer Kejsarinna nu än då. Ju äldre man blir desto mer har man lärt sig och ju mer man lärt sig så förstår man att man ibland måste "släppa den bananen" om ni hört det uttrycket nån gång.


You may also like