• A Course In Miracles

    acim.jpgEn kurs i Mirakler

    I början på 70-talet var det två psykologer som startade, la grunden till "A Course In Miracles". Kvinnan, Helen Schuman fick starka symboliska drömmar till att börja med. En dag hörde hon in en inre röst säga: "This is a course in miracles, please take notes". Dessa två personer, Helen Schuman och William Thetford var välrenommerade. De var hårt arbetande med hög status som inte gav sig tid eller var intresserade av det spirituella. Hon skrev inte vad som kallas automatskrift, hon kunde när som helst sluta sin inre diktamen men också ta upp den också när som helst. Hon berättade om alla de budskap som hon fick till sig och en arbetskollega William Thetford antecknade. Det tog dem 7 år att göra klart detta arbete. Idag är ACIM som det i vardagsbruk kallas välkänt över världen, finns även på svenska.

    Den mesta kända delen i ACIM är den stora blå boken som är indelad i tre delar: Text: 669 sidor. Arbetsbok för studenter: 488 sidor. Manual för lärare: 92 sidor. Dessa 365 lektioner som "Workbook for students" innehåller, finns även på kort. 365 kort med texten för att du ska kunna bära dem med oss och göra övningarna under dagen. Det finns också en app, där du sveper bort varje lektion när du är klar med den.

    När du börjar studera ACIM läser du texten men i huvudsak gör du en lektion om dagen. Det finns även kompletterade böcker. De mest kända är "The song of prayer" Helen Shuman och "Choose once again".
    Är ACIM religiöst? Det står ord som "Him", "God", "Holy spirit" och bibeln nämns. Men jag tror att det går bra ändå oavsett du är religiös eller inte att läsa ACIM. Du får bygga om orden "Gud" och "Han" till din egen sanning, sila snacket med bibeln så fungerar det hur bra som helst, och det fungerar. Men du bör väl ha en tro på att det finns en gudomlig kraft oavsett om den är innanför eller utanför dig själv.

    Jag började läsa ACIM i början på 90-talet, jag gick totalt in i väggen av förvirring. Det hela började med första övningen.

    Första övningen är:

    Allting som jag ser i detta rum (på gatan, från mitt fönster, på denna plats) betyder ingenting.

    Sedan ser du dig om i rummet, på platsen eller var du är och säger detta medan du menar det.

    Orsaken till övningen är att du ska släppa band och den betydelsen du har satt på saker och eventuellt personer. För det har bara den betydelsen som du själv har gett det.

    Dag 2 säger du:
    Jag har gett allting som jag ser i detta rum (på gatan, från fönstret, på denna plats) all den betydelsen som det har för mig.
    -Är det inte så? Att vi själva sätter värderingar efter våra egna referensramar på allt?

    Dag 3:
    Jag förstår ingenting av allt det som jag ser i detta rum (på gatan, från fönstret eller på denna plats).
    - Gör vi det egentligen, förstår?

    Dag 4:
    Dessa tankar betyder ingenting. De är som alla de saker jag ser i detta rum (på gatan, från fönstret, på denna plats) - Gör de inte? Nej, allvarligt talat gör de det egentligen? För det är ju jag själv som satt värdet.

    Dag 5:
    Jag är aldrig upprörd för den orsak jag tror.
    Tänk om det är så? Att vi inte är upprörda för det vi tror har upprört oss utan för något helt annat?

    Dag 6:
    Jag är upprörd för att jag ser någonting som inte är där.
    Vi lurar ofta oss själva och blir besvikna när det inte är sanningen.

    Dag 7:
    Jag ser bara det förflutna.
    Här kommer förklaringen till övningarna 1-6 och allt är självklart. Om vi inte bara såg det som varit, det vi skapat, det vi trott varför skulle livet vara annars så här. Livet är nu.

    För mig innebär ACIM frihet, att välja livet och kärleken. Enligt ACIM s grundprinciper finns det två saker- Kärlek och rädsla. Allt som blir fel bottnar i rädsla hur du än vänder och vrider på det, vad du än vill ha när du har synat det ner i minsta millimeter är det kärlek. Inte en ny bil, eller ett bättre jobb, du vill ha kärlek. Naturligtvis finns det undantag, detta är inte den rätta sanningen eller den enda utan detta är ett sätt att hitta sanningen inom dig själv.

    Kärlek, ja? Bland det första jag stötte på var text om relationer, om att leva i en speciell relation som är något jag absolut inte vill göra idag. Fast jag trodde tidigare att det var det ultimata. Det ultimata är när du älskar så mycket att du är beredd att släppa. Våga släppa rädslan att bli utan kärlek, att inte var älskad av den du vill ska älska dig och våga släppa, Tillåta den som du älskar att älska någon annan och vara lycklig. Då finns kärlek. Det är svårt, men, hellre den sanna kärleken än en tillfällig.

    Jag har lärt mig från ACIM att i krissituationer att använda ett mantra – kärlek - det fungerar när jag använder det. Det ordet säger jag också ibland som det ultimata kärleksordet - AUM-. Jag har använt det när jag simmat över sjöar, med rädsla att det ska finnas sjömonster. Om det hade funnits och om de hade ätit upp mig hade jag i alla fall dött i kärlekens namn (tjusigt vaa.?) I det kan jag se till de första lektionerna i ACIM – Jag är aldrig upprörd för de orsaker som jag tror.

    Kärlek, kärlek, kärlek har jag mantrat de gånger jag känner rädslan komma krypande. I det har jag funnit att kärlek aldrig skapar rädsla utan frihet. “Jag har gett allting som jag läser I denna bok, all den betydelsen som det har för mig”

    Du läser mer här: https://www.acim.org/